Personen som är jag

Om mig

Som liten fick jag ibland höra att jag var blyg, men även att jag var självständig. Konstig kombination kan jag tycka nu när jag skriver detta, men faktiskt en passande beskrivning av den person jag är än i dag, om man använder ordet introvert istället för blyg. Jag har alltid trivts i mitt eget sällskap och den unga versionen av mig själv älskade att läsa böcker och skriva egna historier. Sedan blev jag vuxen, livet tog mig lite hit och lite dit, och åren gick. Till dess en vacker dag när själen började pocka på och undra om det inte var dags att sätta sig och skriva igen?

Exempel på återkommande tankar genom åren: "Jag älskar att skriva!" och vad sägs om denna: "Det skulle inte förvåna mig om jag skrev en bok en vacker dag." Jaha, påpekade själen, men sätt dig ner och skriv då, vad väntar du på?! Så då gjorde jag det, tog tag i saken helt enkelt. Och livet blev med automatik lite bättre, skrivandet ger mig en rejäl dos av glädje och mening i tillvaron.

Jag har även upptäckt att min inspiration i dag ofta kommer från mig själv som barn och ung, vilket jag tycker är häftigt. Att skriva är på sätt och vis att hedra den person jag var. Jag har också med intresse konstaterat att det man gör när man lever är att man bygger upp en slags databank som man förfogar över. Där finns händelser, platser, personligheter, erfarenheter och mycket annat spännande. Livet är fullt av inspirationsembryon som man kan hitta på en historia kring.

Och nu säger Hoppy (mina barnböcker) att jag inte ska glömma att nämna henne också...